emiliastjernberg

är förvånad över att jag ens kom ihåg lösenordet hit.
Tänker inte börja skriva igen.
Men just ikväll känner jag inte för att gå och lägga mig. Jag är fundersam, tankspridd och allt det där.
Är inte ens sugen på att svara på sms.

Har varit en helt vanlig dag med konstiga vändningar.
Jag kämpade väldigt länge för att känna mig självständig, säker i mig själv och stabil. Jag har kommit dit för ett tagsen. Umgås bara med folk som ger mig energi och som jag trivs med. Resten behöver jag inte.
Har alltid sagt att jag ska kunna stå på egna ben och må bra innan jag ger mig in i ett nytt förhållande.
Den gränsen har jag också nått, jag har gett mig in i ett förhållande med en kille jag trivs med.

Grubblar en del över alla vändningar som skett på sistone.
Lägenhet, träning, jobb, pojkvän, vänner och familj hinns inte alltid med så mycket som jag vill. Med negativ inställning, hinns aldrig med så mycket som jag vill.

Personer som betytt något sjukt starkt för mig, kanske det största jag känt för någon på ett helt underbart sett, som sedan hugger mig i ryggen totalt kan inte bara komma när jag rest på mig, när jag står med rak rygg och stabila ben. Det är så känslorna flyr runt i kroppen för att gömma sig. 'so you wanna breake my heart again, why am i gonna let you try'. Ungefär precis så.
Du är inte välkommen här mer. Du har haft ditt. Jag vill bygga annat, men andra personer som respekterar mig.
Jag tycker inte om att vara fundersam och tankspridd.